F/act Movement-deltagaren och f/activisten Therese har skrivit ner sina tankar kring faktumet att den 6 månader långa köpstopps-utmaningen snart är över.
F/ACT Movement börjar lida mot sitt slut och det betyder att jag snart är befriad från mitt köpstopp. När min resa började för sex månader sedan hade jag ingen aning om vad jag hade gett mig in i. Jag visste bara att jag hade nått en punkt där jag var trött på mitt köpa-slita-slänga beteende, trött på min garderob och trött på att aldrig ha något att ha på mig. Jag var trött på mycket men också redo för en ny utmaning för att få inspiration, bryta mönster och utforska.
Det första månaderna i projektet gick jag all-in och tyckte livet lekte med nya utmaningar, det var till och med befriande att slippa shoppa. Jag analyserade mycket, följde uppdragen till punkt och pricka, försökte anamma det hållbara tänket, testade att shoppa second hand, lånade kläder, lagade hål, sydde på knappar, rensade garderoben, skänkte, sorterade och aktiverade mitt dammiga Tradera-konto. Jag försökte få hållbart mode att verka självklart eftersom jag fick hjälp på traven av experter.
Jag lärde mig att det går att göra så mycket mer med det jag har i garderoben än vad jag från början trodde. Jag lärde mig att älska min stil just för att den är min, även om den inte alltid följer de senaste trenderna. Jag lärde mig att det finns fler sätt att shoppa på än att köpa nytt. Och att det inte är konstigt att byta och låna kläder. Jag lärde mig att det går att vara mer klimatsmart och samtidigt modemedveten. Jag lärde mig otroligt mycket. Jag satte till och med upp ett nytt mål om att knåpa ihop en mer hållbar kapselgarderob. Byta ut plagg efter plagg till bättre kvalitet som håller över tid.
Sen störtdök motivationen och tålamodet fick sig en liten dipp en dag när jag var och shoppade med mina kusiner. Där stod jag på H&M och längtade efter att köpstoppet skulle ta slut som en tjurig unge. Tyckte det var orättvist att "alla andra" kunde shoppa och inte jag. Varför kände jag så?
Jag kom underfund med att jag lät köpstoppet bli ett problem för att kunna fly tillbaka till ett gammalt ytligt beteende. Det är lätt att bli påverkad av normen om att vi alltid behöver nya saker, vilken var en av anledningarna till att jag sökte till projektet från allra första början. När jag rannsakar mig själv så här i efterhand har jag konstaterat att projektet fått mig att fundera på ett mycket djupare plan än huruvida jag får köpa en ny tröja eller inte.
Jag vill inte låta hållbart mode bli en uppoffring, snarare en möjlighet. För att lyckas tror jag det är viktigt att försöka tänka att inte hela världen vilar på mina axlar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vissa väljer second hand, andra väljer att shoppa mindre, slutar flyga eller börjar sopsortera. Det behöver inte vara svart eller vitt.
Jag kommer aldrig vara perfekt på den hållbara fronten. Min garderob kommer inte bara bestå av second hand. Jag kommer inte alltid lyckas välja det bästa materialet eller det schysstaste plagget för vår planet. Däremot kommer jag för alltid att vara mer medveten och eftertänksam.
Jag har börjat se ett mönster i livet generellt och jag börjar till och med uppskatta minimalism i mer än bara kläder. Jag har gått och blivit trött på prylar, gillar inte att ha för mycket saker för det gör mig matt att bara titta på grejerna. Det som däremot gör mig lycklig är att ha pengar till annat än materiella ting.
Jag vill uppfylla mina drömmar och uppleva världen, jag vill äga en lägenhet utomlands, jag vill investera i företag som gör skillnad, starta mitt eget företag en dag, utvecklas som människa, hjälpa någon annan att uppfylla sina drömmar och försöka bidra på ett djupare plan. Det finns så mycket som är viktigare än tröjan jag inte fick köpa.
